|
Det kan ha sina fördelar att dela upp komplexa frågeställningar i mindre enheter. Att göra listor med detaljfrågor, svar, kommentarer etc. underlättar oftast diskussionen. |
|
Det kan ha sina fördelar att dela upp komplexa frågeställningar i mindre enheter. Att göra listor med detaljfrågor, svar, kommentarer etc. underlättar oftast diskussionen. |
|
1 Kulturella skäl Föräldrarna är religiösa, den kulturella traditionen kräver att man fortsätter i släktens kyrkotillhörighet. Min kommentar: Det så kallade traditionsskälet är egentligen inte något rent religiöst skäl. Det har mera att göra med oreflekterad slentrian än med ett personligt ställningstagande. |
|
2 Sociala skäl Gemenskapsbehov med likasinnade. "Stor-samhället" ter sig skrämmande och anonymt. Min kommentar: Liksom för punkt 1 är den sociala faktorn inte rent religiös. Dessa två faktorer är däremot nästan alltid intimt förknippade med religiös tro. |
|
3 Alltings upphov Tillvaron är svårförklarlig utan upphovsman. (Gud). Min kommentar: Universums tillblivelse, ursprunget till Big Bang, liksom exempelvis dess form och utsträckning, kan för närvarande inte på ett begripligt sätt förklaras och förstås med vår begränsade fattningsförmåga. I detta läge är det enda möjliga och mest hederliga att låta frågan vara obesvarad, istället för att hitta på svepskäl och låtsas-svar som t.ex. "Gud har skapat det". Om inget kan finnas till utan att vara skapad av någon gud då kan ej heller denna någon ha blivit till. Eller, inte heller den gudstroende kan förklara Guds tillblivelse ur intet. |
|
4 Livets syfte Livsmeningen är svår att se utan "syfte". (Gud). Min kommentar: Människan är, såvitt vi nu vet, den enda varelsen som kan reflektera över livsmeningsfrågor. Därmed är det för varje individ också fritt att definiera sin egen livsmening och sitt eget livsinnehåll. Denna frihet skrämmer många som därför föredrar auktoritära strukturer. |
|
5 Rädsla för straff Rädsla för det eviga helvetesstraffet som kyrkan har skrämt de troende med under alla tider. Då är det bättre att "tro" för säkerhets skull. Min kommentar: Detta skäl som sällan diskuteras, än mindre öppet erkänns, är sannolikt starkare och mera utbredd än man tror. Två tusen år av andlig terror med skräckberättelser om tvivlets konsekvenser har satt sina spår. |
|
6 Belöning och straff Missnöje med tillvarons orättvisor. Behov av belöning eller straff efter döden. Min kommentar: Många har lidit svårt under andras förtryck och orättvisor i sina liv. "En form av straff för plågoandarna och en belöning som kompensation till mig som har lidit svårt" är en begriplig men fåfäng reaktion. |
|
7 Allsmäktig fader Behovet av en allsmäktig fadersgestalt. Verklighetsflykt till den trygga famnen och flykten från det egna ansvaret. Min kommentar: Under hela uppväxttiden från spädbarn till pubertetsåldern blir barnet vårdat, skyddat och uppfostrat. Först av mamman, därefter av fadern och sedan lärarna i skolan. Alla är de till en början "allvetande och allsmäktiga". Därefter inser tonåringen att de alla har brister och begränsningar. Inför vuxenblivandet uppstår därmed behovet av en ny och större, allsmäktig, allvetande person. Gud! Inför övermäktiga händelser där våra krafter inte räcker till kan det vara skönt att överlämna problemen i gudfaderns händer. Vi har gjort vad vi kunnat. Amen! |
|
8 Kärleksfull fader Behovet av en kärleksfull fadersgestalt som kompensation för bristen på kärlek i detta livet. Behov av trygghet. Min kommentar: I en kärlekslös och kall värld där många är svårt undernärda på mänsklig omtanke, hänsyn, vänskap och kärlek är det lätt att fly till en andlig "tröstnapp" av någon form. |
|
9 Förlåtelsebehov Behov av "förlåtelse". Inte från offret för vår ogärning - det vore för svårt - utan hellre från en högre makt som på förhand redan har skänkt oss förlåtelse. Min kommentar: Egna misslyckanden i vilka man själv inser sin skuld, tvingar en att söka förlåtelse och gottgörelse. Dock, ingen annan än offret självt kan ge förlåtelse. Om offret exempelvis ej längre är vid liv är det bästa att offentligt arbeta för att söka förhindra andra att begå samma misstag. |
|
10 Självupptagenhet Självupptagenhet, egotrippande självöverskattning (den personliga frälsningen och gudsrelationen är ju viktigast) som kräver att en gud bryr sig om mig och som belönar mig om jag tror och ber. Min kommentar: Människan kan endast förverkliga sig själv i relation till andra. Det vore lyckligast för alla om man undvek att söka självförverkligandet i surrogat-lösningar. Succén för kristendoms-konceptet ligger till en viktig del i det personliga tilltalet och den personliga utvaldheten: "just för dig har Jesus dött" och: "nappa nu, innan det är för sent". |
|
11 Maktbegär Begär efter makt över andra och behov av att ge större auktoritet åt de egna önskningarna. Istället för: "jag vill att du gör så" säger man: "Gud vill att du gör så". Min kommentar: I synnerhet personer med ett "kall" till prästämbetet tilltalas ofta av perspektivet att tolka Guds ord åt andra och på så sätt få inflytande över dem. |
|
12 Hallucinationer Hallucinationer som kan uppträda spontant eller utan känd orsak, drömmar och lycko-upplevelser av aldrig förut erfaren intensitet och laddning, m.m. kan tolkas som uppenbarelser från en högre makt utanför den egna personligheten. Min kommentar: Även psyko-farmaka, droger, fasta, magnetism och vissa ritualer har förmågan att påverka psyket och ge upphov till upplevelser som kan tolkas som religiösa uppenbarelser. |
|
13 Underkastelse Det som utmärker den troendes relation till Gud är underkastelse. Jobs bok lär den troende att "vilka plågor som Gud än utsätter dig för så ska du inte ifrågasätta Guds rätt att göra så". Den som accepterar det cyniska spel som Gud och Djävulen arrangerar med Job som försökskanin är kvalificerad för den viljelösa underkastelsen i den kristna tron. Min kommentar: Denna underkastelse är också särmärket för de andra stora s.k. "ökenreligionerna" judendomen och islam. Ordet islam betyder ju ordagrant underkastelse, kapitulation, överlämnande. Även i denna mening är ett religiöst förhållningssätt motsatsen till den fritänkande sekulära humanismen. |
|
14 Skräcken för döden Skräcken för döden, där man med fasa blir medveten om sitt definitiva slut och om jagets totala utplånande, leder lätt till önsketankar om en slags fortsättning av livet efter döden. De flesta religioner tillgodoser dessa önskedrömmar väl. Min kommentar: Denna skräck är naturlig och omistlig hos alla levande varelser. Liv utan driften att undvika döden är otänkbart. Däremot förlorar man själva livskänslans enastående kvalitet och intensitet när man starkt tror på döden som en slags övergång till en annan livsform. |
|
15 Drömvärlden Under alla tider har människan under sömnen haft drömmar som åtminstone för den så kallade "primitiva" urmänniskan varit indikationer på existensen av en andevärld där man ibland kunde möta avlidna familjemedlemmar m.fl. Min kommentar: Hjärnaktiviteten under sömnen är okontrollerbara mentala "övningar" eller fria lekar som för minnet oftast framträder som osammanhängande och kaotiska bilder och upplevelser med viss anknytning till psykets erfarenhetsvärld. Man kan dock inte på något sätt dra några säkra slutsatser om tillvaron utifrån enskilda drömmar. |
|
16 Livskrisen Slentrian och ett enformigt livsmönster ger ibland upphov till en känsla av livsleda och olust. Då uppstår behovet till något som kan leda till en exceptionell upplevelse. Somliga söker sig till sekter med extatiska möten med mycket känslosvall som t. ex. Livets Ord, andra fördjuper sig i skrifter från karismatiska mästare och religiösa tänkare. De kommer till insikten att de tillhör de utvalda och frälsta i en värld som är dömd till undergång. Min kommentar: Även en livskris som kan uppstå vid en bruten kärleksrelation, en svår sjukdom eller olycka, en nära anhörigs död osv, kan få en att helt ändra synen på livet och söka tröst och frälsning i religiösa kretsar. Lägg märke till att Jesus enligt evangelierna främst vinner anhängare bland de handikappade och utstötta mm. |
|
17 Vårt behov av livsmening Det händer ibland att man börjar fundera över sin egen livsmening. Vilken roll spelar egentligen mitt liv bland alla dessa miljarder samtida ödesfränder? Man börjar leta efter ett mönster i sitt eget liv, eller i släktens eller nationens historia. "Det kan ju rimligvis inte vara så att det saknas en övergripande plan med människans liv", resonerar man. Inte sällan händer det då att religionerna erbjuder den sökande ett fix-och-färdigt svar. Min kommentar: Människans öga, hjärna och fantasi har evoluerats så att den kan se strukturer och mönster där det inte finns några. Om man avslappnad stirrar på en mönstrad tapet, en geografisk karta eller (ibland) molnstrukturen och dylikt, kan det hända att man plötsligt ser ett ansikte, en figur eller annat som inte medvetet har lagts in av tapetmakaren, kartritaren eller naturen. Även nya testamentets evangelister som var pålästa i gamla testamentets texter och den hebreiska historien tolkade in mängder av gamla utsagor på Jesus livsöde. På så sätt hittade de "profetiska" bekräftelser på hans roll som den utlovade frälsaren. |