Söker man på nätet efter "Den heliga Birgitta" så dyker en lång rad websidor upp som med jubel och vördnad ägnar sig helt åt denna märkliga kvinna. Man kan förstå att det är främst katolska kyrkan som är i stort behov av god PR efter skandalerna med pedofil-prästerna i USA. Men också andra religiösa samfund tävlar om att uppmärksamma henne, liksom även universitet, lokala turistbyråer, historiekunniga sällskap och enskilda personer. Många skriver förväntansfullt om år 2003 då vi "alla" ska celebrera 700-årsminnet av denna kvinnas födelse (år 1303) och hennes märkliga levnadsöde.

Det måste medges att hon var enastående såtillvida att hon som kvinna mitt under den mörka medeltiden kunde få ett sådant dominerande inflytande inom den (då) nästan allsmäktiga påve-kyrkan och inom världspolitiken. Däremot borde man kunna kräva mycket större återhållsamhet från alla de religiösa svärmare och överspända drömmare som fäster värde vid hennes otaliga religiösa uppenbarelser (över 600 stycken) som av mycket att döma hade sin grund i epileptiska besvär.

Det är ju nämligen så att kunskapen om religiösa upplevelser växer, t.ex har deformeringar i skallbenet som epilepsipatienter uppvisar, på senare tid mer och mer studerats. I teve-programmet Nova från vecka 14 år 2001 redovisade överläkaren i neurologi Ann Marie Landblom en del fakta som borde stämma till eftertanke. (Se också vår notis nr 4 på sidan 11 i Botulf 1-2001).

I Birgittas relikskrin i Vadstena Klosterkyrka förvaras två delvis skadade men bevarade skallar samt övriga skelettdelar som bör ha tillhört ett flertal personer. Samtliga delar undersöktes noggrant år 1952 av prof. Carl Herman Hjortsjö som redan då konstaterade en utbuktning, ett så kallat meningeom, högst upp på pannan på den skalle som antas tillhöra Birgitta, medan den andra tillhör en något yngre kvinna som bör vara hennes dotter Katarina. Teorin att denna utbuktning i pannan är följden av en tumör framfördes redan på femtiotalet samt möjligheten att detta kan ha haft samband med epilepsi.

Överläkaren Ann Marie Landblom har funderat vidare utifrån sin kunskap om epilepsipatienter och de deformeringar i skallen kring tinningloberna som så småningom bildas. Hon berättar också om de hallucinationer, syner och luktupplevelser som epilepsipatienter har. Dessa har inte sällan religiösa drag. Man tror sig uppleva kontakter med andevarelser. Även Birgitta berättar i sina "uppenbarelser" om att hon kände väldoft i närhet av en prästs grav och senare doften av rutten fisk i närhet av en man som hade blivit bannlyst av kyrkan. Landblom reserverar sig förståndigt nog eftersom en deformering högst upp i pannan inte utan vidare kan jämställas med en deformering vid tinningloberna - som kännetecknar epilepsipatienter med religiösa upplevelser. De skallar som förvaras i relikskrinet i Vadstena har nämligen båda utsatts för "klåfingriga religiösa souvenirjägare" som brutit loss små skallbenspartier på sidorna och de nedre delarna av skallen. Därmed har också tinningloberna försvunnit. Men tanken att en sjuklig förändring högst upp på pannbenet kan ha varit kombinerad med liknande åkommor längre ner förefaller naturlig.

Man bör fråga sig vad det är för "andlighet" bland de troende som driver dem att samla reliker av skelettdelar, flisor av Jesus kors och andra förgängligheter? Är de inte själva bästa beviset för att de tillhör den patologiska skaran som vi normalt benämner "religiöst troende"? Å andra sidan bör man konstatera att utan denna sjukliga böjelse hade det inte funnits några (någorlunda välbevarade) skelettdelar överhuvudtaget från helgonförklarade personer. Den 6:e oktober 1391 helgonförklarades ju Birgitta i Rom och Påven beordrade klockringning den dagen från alla Roms kyrkor.

Ann Marie Landblom nämner också några andra epilepsikandidater vars "uppenbarelser" kan studeras och jämföras med dagens dokumenterade epileptiker. De är Paulus, Jeanne d’Arc och Swedenborg. Alla hörde röster, hade syner och luktupplevelser som de var övertygade om att det var Gud själv (eller Jesus, eller Maria) som uppenbarade sig för dem och gav dem olika uppdrag. Dessa epileptiska drag i kombination med en karismatisk och viljestark personlighet fick många i deras omgivning tro att de hade att göra med en profet (profetissa).

För egen del är jag benägen att tillföra ytterligare ett antal religiösa förgrundsgestalter som kan ha haft epileptiska besvär kring tinningloberna, nämligen Moses och Jesus samt flera av profeterna. Vidare vill jag påminna om den debatt som prof Dan Larhammar påbörjade sommaren 1999 i SvD med sina artiklar om "Uppenbarelsens neurobiologi". Också där är det tal om experiment med magnetfält kring just provpersonernas tinninglober. (Se också Botulf 3/99 och 4/99 där det mesta av efterdebatten i VLT redovisats).

Under augusti i år kunde man läsa att Birgittas relikskrin öppnades på nytt efter att kyrkoherde Kjell Karlsson fått länsstyrelsens tillstånd och kyrkorådets godkännande för att låta göra en vetenskaplig DNA- undersökning av skallarna (och förhoppningsvis de övriga benresterna, vilket dock inte framgick av mina källor). Jag hoppas att DU som läser detta reagerar och kontaktar mig närhelst du läser eller hör/ser något om forskningsresultatet kring Birgittas DNA-undersökning. Läser du något av den katolska och religions-lobbyn i landet som i jublande tongångar skriver i detta ämne kan det vara befogat med en insändare efter eget huvud med ledning av denna artikel och källor av det slag som du hittar längst ner.

En av många beundrare av den "Heliga Birgitta" är centerpartiets ledare Maud Olofsson. Hon skriver i en artikel i Populär Historia att Birgitta kan beskrivas som en "hårding" eller en "tuffing". "Hon vågade ta för sig i en tid då sådant inte var självklart". Att en politiker och maktmänniska talar på detta sätt kan jag förstå, men är det detta som de religiösa avser att man ska beundra henne för?

En av de få som skrivit ett kritiskt inlägg i ämnet är Gunnar Fredriksson i Aftonbladet 2002-08-26. Till slut vill jag påpeka att denna artikel på inget sätt haft till syfte att utifrån ett mans-chauvinistiskt perspektiv klanka ned på en karismatisk kvinna från medeltiden. Ej heller har jag påstått att alla religiösa människor är epileptiker! Snarare att religiösa upplevelser sannolikt kan stimuleras fram av epileptiska sjukdomstillstånd och tumörer kring tinningloberna. Även andra orsaker som fasta, masshysteri, droger och vissa typer av magnetfält tycks kunna framkalla sådana upplevelser eller hallucinationer. Birgittas så kallade "uppenbarelser" borde intressera psykiatriker och neurologiforskare, men knappast teologer eller präster.