Kejsarens nya kläder
Ur Botulf-bladet nr. 2-3, 1997.
| Alla känner väl
till sagan om "kejsarens nya kläder", åtminstone i stora drag,
poängen och slutet m.m. Här nedan följer några centrala avsnitt
för att friska upp minnet, blandade med kommentar utifrån ett
fritänkar-perspektiv. |
|
"Ja, är det inte magnifikt!" sa de
båda hyggliga ämbetsmännen. "Ers majestät ser vilket mönster, vilka
färger!" Och så pekade de på den tomma vävstolen, för de trodde,
att de andra nog kunde se tyget.
"Vad för något!" tänkte kejsaren. "Jag ser ingenting! Det
är ju förfärligt! Är jag dum! Duger jag inte till att vara kejsare? Det
var det förfärligaste som kunde hända mig!"
"Å, det är mycket vackert!" sa kejsaren. "Det har mitt
allerhögsta bifall!" Och han nickade belåten och betraktade den tomma
vävstolen. Han ville inte säga, att han ingenting kunde se. Hela följet, som
han hade med sig, såg och såg, men de blev inte klokare än alla de andra,
men de sa liksom kejsaren: "Å, det är mycket vackert!"
Och de rådde honom att sy kläder av detta nya, präktiga
tyg till den
stora processionen som förestod.
"Det är magnifikt! Härligt! Excellent!" gick det från
mun till mun, och alla var de innerligt belåtna med det. Kejsaren gav var och en av
bedragarna ett riddarkors att hänga i knapphålet och titeln
"vävjunkare".
----------------------------------------------------------------------
Av alla
världslitteraturens sagor är det väl ingen som skildrar
religiositetens innersta väsen så onådigt skarpt och humoristiskt som H.C.
Andersens: "Kejsarens nya kläder".
Religionens osynliga gudar, djävlar, frälsningsteorier och
andliga påhitt är kejsarens nya, men tyvärr osynliga,
kläders direkta motsvarighet. Kejsaren belönar bedragarna med ett riddarkors och
titeln "vävjunkare".
Det är hela historiens apostlar, kyrkofäder, exegeter, teologer,
präster, prostar, pastorer, prelater, predikanter och evangelister som är
våra tiders vävjunkare.
De målar upp, mot viss betalning - de måste ju också leva
- det lycksaliga trosvisshetens paradis som det är tänkt att du ska
tro på.
----------------------------------------------------------------------
Kejsaren tog av sig alla sina kläder,
och bedragarna bar sig åt, som om de gav honom varje plagg av de nya, som skulle vara
sydda, och de tog honom om livet, och de liksom band fast något, det var släpet,
och kejsaren vände och vred sig framför spegeln. "Gud, vad det är
klädsamt! Vad det sitter bra!" sa de allesammans. "Vilket mönster! Vilka
färger! Det är en kostbar dräkt!"
"Utanför står de med tronhimlen, som ska bäras över
ers majestät i processionen", sa överceremonimästaren.
"Ja jag är ju färdig!" sa kejsaren. "Sitter det inte bra?"
Och så vände han sig ännu en gång framför
spegeln för att det skulle
se ut, som om han riktigt betraktade ståten.
Kammarherrarna, som skulle bära släpet, famlade med händerna
utåt golvet, som om de tog upp släpet; de gick och höll i luften, de tordes
inte låta någon märka, att de ingenting kunde se.
-----------------------------------------------------------------------
Barnet som snart ska ropa:
"Men han har ju ingenting på sig!" har redan öppnat ögonen på många
som uppfostrats i kyrkliga och religiösa miljöer.
Kvar finns det dock åtskilliga som alltför gärna
låtsas och kanske hoppas att: "det kanhända finns något vackert och
sevärt ändå, bara anden faller på och att man kan komma till tro".
Andra åter som har kvar sin tro resonerar likt kejsaren: "nu
får jag hålla ut, tills processionen är över". Samtidigt
försöker de pådyvla oss som inget ser att vi är, nej kanske inte dumma
och obegåvade som alla i sagan som inte kunde se kejsarens nya kläder, men dock
inte riktigt mogna och som har missat något alldeles viktigt här i livet.
------------------------------------------------------------------------
"Han har ingenting på sig!" ropade till
sist allt folket.
Och det kröp i kejsaren, för han tyckte, att de hade rätt,
men han tänkte som så: "Nu får jag hålla ut, tills processionen är
över."
Och så höll han sig ännu stoltare, och kammarherrarna gick
och bar på släpet, som alls inte fanns.
------------------------------------------------------------------------
För de godtrogna
religiösa och de lättpåverkbara nickdockorna i deras närhet är vi
kanske ateister, materialister, skeptiker, oandliga, och Gud vet vad dom allt hittar på.
Men du, låna eller köp och läs någon av de fina
barnsagoböckerna om "Kejsarens nya kläder" och känn befrielsens glädje att
åtminstone DU har genomskådat det religiösa skådespelet.
------------------------------------------------------------------------
|
Denna fritänkartolkning av Christiaan
Vos publicerades i
Botulf-bladet nr. 2-3/97 som är medlemsorganet
för HEF-V. |
