Anders Gärdeborn menade att kyrkan inte borde nöja sig med att skjuta på humanismens elaka "ballonger" som pornografi, rasism m.m. utan att den borde rikta sina kanoner mot humanismens fundament som är (hör och häpna): tron på "evolutionen". Humanismen i sin tur är i full fart med att skjuta sönder kristendomens fundament som är "skapelsetron", enligt Anders Gärdeborn.

Förföljelsemani är en besvärlig åkomma för den drabbade och oftast obegriplig för utomstående, men vad kan man göra för dessa religionsfixerade medmänniskor? Om Gärdeborn menar att vi (en del åtminstone) inom HEF-V är kritiska mot kristendomen så kunde jag ge honom rätt. Men att anklaga forskare eller allmänheten, som accepterar evolutionen som en sannolik och hållbar förklaringsmodell, att vara fientliga mot kristendomen är att missförstå alltsammans.

Jag vill här nämna några fenomen som på sätt och vis är paralleller till skapelsetron. Det tycks vara så att även de mest väletablerade fakta stundom ifrågasätts av intelligenta människor som till exempel Anders Gärdeborn. Detta är i sig nyttigt därför att allt vetenskapligt forskningsarbete kräver ett ständigt ifrågasättande. Frågan är bara hur mycket arbete och tid som de etablerade forskarna ska ägna åt att försvara idén att exempelvis jorden är rund och liknande frågor.

När jag var femton år köpte jag boken "Is de aarde rond?" (=Är jorden rund?) av Klaas Dijkstra. Om det fanns någon som var skeptisk mot allt som gick att ifrågasätta så var det jag som 15-åring. Senare hittade jag boken "Houvast aan het hemelruim" (=Handgrepp på himlavalvet) av W. van der Kamp som försvarar den bibliska uppfattningen att solen roterar runt jorden, det vill säga: det Ptolemaiska geocentriska systemet. Båda dessa två böcker på cirka 200 sidor är intelligenta framställningar med talrika fakta och "bevis" som då oftast också får stöd i bibelns texter. Alla har vi väl läst om folk som deltar i expeditioner på och runt berget Ararat för att leta efter Noas ark: det står ju i bibeln att denna strandade där efter syndafloden....

I denna genre med exempel där vetenskap och religion står som oförenliga och oförsonliga motståndare till varandra hör också den märkliga synen på människans immateriella och andliga natur. Trots att man lätt kan konstatera att till exempel alkohol, psykofarmaka, droger eller eventuella kirurgiska ingrepp i hjärnan på ett märkbart och mätbart sätt påverkar människans psyke så fortsätter den etablerade teologin att hävda människans okroppsliga och andliga natur. Det är enligt den sista förklaringsmodellen helt obegripligt att människans (påstådda) immateriella ande skulle vara påverkbar av materiella vätskor, droger och kirurgiska ingrepp i hjärnan. Däremot är detta en självklarhet och en förutsättning för den materiella synen på människans psyke.

Överrabinen Morton Narrowe gjorde överlag ett sympatiskt intryck och som expert på de gamla hebreiska texterna betonade han gång på gång att ursprungstexterna ofta är svårtolkade och ibland till synes felciterade och felskrivna. På så sätt blir en tydlig, enhetlig och odiskutabel översättning omöjlig eller åtminstone ofta mycket svår. Det måste ofta bli ett val bland övriga möjliga tolkningar, menade han.

Anders Gärdeborns kreationistiska huvudtes är att trots att variationer och mutationer inom till exempel människoarten eller bland hundar förekommer så är det omöjligt att det kan ha ägt rum någon evolution mellan arterna. Detta är lika obegripligt som att påstå: "visst kan regn och vattenströmmar påverka landskapet men att Colorado-floden skulle ha skapat Grand Canyon-dalen som är 1800 m djup och 16 km bred är helt omöjligt. Alltså måste Gud ha skapat Grand Canyon fixt och färdigt som den ser ut idag...."

Kreationisternas Gud är en klen stackare som inte klarade av att i en enda ursmäll (dvs Big Bang) "baka in" alla dessa utvecklingsmekanismer som naturen (och fossilerna) uppvisar. Detta inom parentes sagt till de som inte kan släppa gudshypotesen. Gud är bunden av handboken (Genesis) och ve den klentrogne stackare som upptäcker att verkligheten inte stämmer överens med handboken. Enligt första Moseboken måste evolutionsläran vara falsk och dessutom en attack, ett hot mot kristendomen.

Påvarna uttalade sig med samma tvärsäkerhet om solsystemet när Galileo kom med invändningar som han baserade på iakttagelser genom teleskopet. Det skulle dröja 400 år innan nutidens påve kom med en rättelse och en ursäkt. Hur lång tid behövs för kreationisterna att inse att vetenskapen har rätt också denna gång?

Under frågestunden tog jag upp kreationisternas "fördel" nämligen den att antalet "felande länkar" (=livsformer som ser ut att vara länkar mellan olika arter) hela tiden ökar allt eftersom man gräver fram fler "felande länkar". Dessutom går det då utmärkt att förklara som kreationisterna ibland gör, att denna felande länk inte alls är någon övergångsform mellan till exempel apan och människan utan är en varelse som Gud har skapat, eventuellt med tillägget att Gud härmed vill pröva den troendes trofasthet mot bibelns redovisning av hur allt blev till, och där det inte är tal om någon evolution.

Min vän Olle Åhs från Bahai-samfundet tog flera gånger ordet och försökte skapa en bro, ett gemensamt synsätt, mellan den vetenskapliga och den bibliske synen på världens tillblivelse. Bahaierna är ju besatta av idén att världens religioner går att förena och speciellt Olle Åhs är ju en "obotligt" snäll människa. Ett av felen med bahaiernas syn på religionen är att de inte inser att själva "särarten" för varje enskild religion är en omistlig beståndsdel för dess existens. I brist på en faktiskt existerande Gud kan man ALDRIG på religiösa grunder komma fram till en för alla gemensam syn på världen, livet och människans plats bland andra människor.

Med min sista fråga till panelen bad jag kreationisterna, (bland publiken fanns det några från Sion Bibel Center som delar Gärdeborns bokstavstro) att studera FN-deklarationens innehåll och kritisera den eller oss sekulära humanister ifall vi inte lever upp till dess människosyn. Det skulle i alla fall vara en mera rättfram metod än att måla upp nidbilder om oss ateister och sekulära humanister som orsak till rasism osv.

Därefter riktade jag mig till de övriga i panelen och påpekade det orimliga i att blanda in en allsmäktig skapargud i världens tillkomstssaga. Jag sa: "tänk om världen skapades för varken 18 miljarder eller 6000 år sen utan blev till för, låt oss säga, två timmar sen. En allsmäktig skapargud är ju fullt kapabel att kreera varelser som har egna minnen som om de hade levt ett helt liv och haft en lång världshistoria bakom sig". Som väntat kom det ingen kommentar på denna framställning, heller.

Släktskapet med våra kusiner, primaterna, står oss skrivet på näsan. Det framgår av genforskningens resultat och framgår påfallande klart när man tittar på alla dessa fantastiska naturfilmer (på teven), vilka dokumenterar apornas liv, deras sociala struktur, psyke och beteende mm.

Skapelsetron, den som redovisades av Anders Gärdeborn, är alltid ytterst selektiv, dvs. den väljer ut vissa bibelstycken som handlar om skapelsen, Noas ark, med flera avsnitt. Däremot struntar man helt i Jahweh-gudens övriga regler och budord. Mig veterligt lever ingen kreationist som en renlärig jude som äter koscher-mat, avstår från blodmat, offrar djur till Guds ära (på balkongen kanske?), respekterar bildförbudet (som ingår i dekalogen men som redan Luther tyckte var för mycket begärt) eller håller någon av de övriga cirka 600 levnadsregler som Moseböckerna handlar om. Kort sagt, religionens absurditeter blir oftast mest och bäst synliga hos de bokstavstrogna.

Denna redogörelse för paneldebatten skickas till samtliga omnämnda deltagare för kommentar. Deras eventuella synpunkter kommer att redovisas i Botulf-bladet. Vi avslutar med VLT:s notis om debatten, och några lästips för "evolutionister".