Många människor sätter likhetstecken mellan religion, godhet och kärlek. De ser bara det ljusa i religionen, och förtränger det mörka. Därigenom drivs de att acceptera hat och grymhet, när dessa företeelser uppträder i religiös drapering.

Det gör att religiös ondska ofta blir farligare än annan ondska. Någon tänkare har sagt: För att goda människor ska förmås att begå onda gärningar krävs det religion!

När jag skriver detta pågår Knutbyrättegången för fullt. De märkliga brott som behandlas där, kan i viss mån sägas illustrera ovanstående tes. I Knutby har bl.a.en tidigare ostraffad, starkt religiös ung kvinna begått både mord och mordförsök, enligt egen utsago i tron att Gud krävde det av henne!

Även om religiösa mord lyckligtvis är sällsynta i vårt land så är de vanliga i vissa andra länder. Våld och förtryck följer i fundamentalisternas spår. Islamismen är den riktning som står för de mest spektakulära illdåden.

Och om dem har vi inga delade meningar, eller hur? Jodå!

Islamofobi-fobi

"Den heliga skrift" är full av fel!

Kunde Jesus gå på vattnet, förvandla vatten till vin och uppväcka döda?

Ja, det är vad Bibeln förkunnar, och därför är det också vad många kristna tror. De anser att Bibeln är sann, och återger "Guds ord". Prästerna brukar ha en mycket mer illusionsfri inställning. De vet nämligen genom sin teologiska utbildning att sakfel och motsägelser är vanliga i Bibeln, vilken precis som andra böcker är författad av människor. Ändå undviker prästerna i allmänhet att delge sina församlingsbor denna insikt. De är nämligen rädda för att undergräva deras tro, och stöta sig med fundamentalister. Därigenom blir de kristna samfunden härdar för vidskepelse och vanföreställningar.

Kristet förnuftsförakt gynnar new age

När sådana företeelser diskuteras är det ofta new age som man tänker på i första hand. Kristendomens ovederhäftighet brukar inte genomskådas lika lätt, eftersom kyrkan har större propagandaresurser, och dessutom har fått förkunna sitt budskap oemotsagd under århundraden.
Man glömmer också lätt att många new age-troende har inlett sin ockulta bana i den kristna kyrkan. Om Jesus kunde sätta naturlagarna ur spel, är det då inte, frågar de sig, ett tecken på ateistisk förvillelse att anse att dessa lagar gäller generellt? Berättelserna om underverk i Nya testamentet gör det således legitimt att ifrågasätta dessa, och att förkasta förnuft och vetenskaplig kunskap. Därigenom läggs en grund för tron på alla slags gudar, andar och spöken, och på ockulta och pseudovetenskapliga läror som astrologi, antroposofi, healing osv., som i vida kretsar håller på att tränga ut rationalismen och det kritiska tänkandet.

Därför finns det goda skäl att granska uppfattningen att Bibeln är en pålitlig auktoritet, och att påtala "undrens" orimlighet och sagokaraktär. Det gör bl.a. Per-Åke Lundström, som har i en lång artikel i detta Botulf-blad. Andra ifrågasätter också Bibelns etik. Men även kristna skribenter får komma till tals.

Att kritisera Bibeln och kristendomen är kontroversiellt. Att försvara dem är också kontroversiellt. Därför behövs debatten i dessa frågor!

Skolan är ingen kyrka!

Efter en framstöt från Human-Etiska Föreningen har Skolverket inlett en utredning av två skolor i Småland, som har kristen konfirmation som frivilligt tillvalsämne på schemat. Skolverkets jurist har framhållit att detta strider mot läroplanen. Den fastslår att undervisningen i den offentliga skolan ska vara icke-konfessionell.

Detta klara ställningstagande är befriande. De lärare och rektorer som vill använda skolan som ett forum för relionsutövning och religiös propaganda måste tänka om! Elevernas grundlagsskyddade rätt till religionsfrihet måste försvaras!

Lars Torstensson

Efter snart sex år av "särboförhållande" mellan stat och kyrka kräver nu Human-Etiska Föreningen att en fullständig skilsmässa äntligen genomförs.

I hundratals år har vi haft statskyrka i Sverige. Genom att ge sken av att ha Gud bakom sig kunde kungarna öka sin egen makt. Samtidigt fick prästerna världsligt beskydd. Förlorarna i detta system blev befolkningen som drabbades både av statligt och religiöst förtryck. Medborgarna ålades att gå i kyrkan regelbundet. De påtvingades orimliga och ofta djupt inhumana trosföreställningar, och de avkrävdes skatt både till staten och kyrkan. Moseböckernas påbud blev tidvis gällande även som världslig lag, med barbarisk och förvrängd rättsskipning som följd. Oliktänkande förföljdes. Upplysning och framsteg motarbetades.

Reformen 2000 en halvmesyr

Så småningom minskade statskyrkans grepp om sinnena. Sekulariseringen tilltog, och det blev möjligt att lämna kyrkan. Vid millennieskiftet fick vi så till sist den påstådda "skilsmässan" mellan kyrka och stat, efter mycket utredande och förhalande. Men den blev bara en halvmesyr!
Politikerna vågade nämligen inte på allvar utmana det religiösa förmynderiet, utan gav Svenska Kyrkan groteskt förmånliga villkor, och en fortsatt, lagfäst särställning. Den ska vara en öppen, evangelisk-luthersk "folkkyrka", vilket är orimligt mot bakgrund av den religiösa pluralism som idag präglar samhället. Medlemskap i kyrkan uppnås genom dop, trots att spädbarn inte kan ha några åsikter i religiösa frågor. Begravningsväsendet, som borde vara kommunalt, sköts nästan helt av kyrkan. Den kyrkliga vigseln är även juridiskt giltig. Kungen måste vara lutheran.

Samtidigt som Svenska Kyrkan gynnas framför övriga samfund så favoriseras också religionen i stort framför sekularismen och icke-tron. Staten hjälper sålunda både Svenska Kyrkan och övriga trossamfund med inkasseringen av medlemsavgifterna. De religiösa samfunden erhåller också väldiga stödbelopp av skattemedel, vilket kontrasterar mot den njugga behandlingen av human-etiska och humanistiska organisationer.

Allt detta är orättvist och oacceptabelt, och det strider mot religionsfriheten. HEF:s styrelse kräver därför i ett brev till Sveriges regering: "Fullborda statskyrkans avskaffande!"

Myrdals utredning föredömlig"

För 33 år sedan framlade Alva Myrdal ett förtjänstfullt förslag till konsekvent åtskillnad mellan stat och kyrka. Det avvisades av kyrkan, varefter politikerna drog det tillbaka. Alva Myrdal framhöll i sin utredning bl.a. att samhället bör se positivt på förekomsten av olika åsiktsinriktningar, "såväl religiösa som icke-religiösa", eftersom det är viktigt att "invånarnas individuella behov i olika avseenden kan täckas".

Det finns all anledning att åter aktualisera dessa tankegångar. Därför reser HEF ånyo kravet i vårt land att statskyrkan skall avskaffas.

Lars Torstensson

I en artikel i föreningen Vetenskap och Folkbildnings tidskrift Folkvett nr. 2/2005 har Jesper Jerkert en artikel om "Miljöpartiet och vetenskapen". Jerkert, som har undersökt partiets ställningstaganden genom åren, finner att pseudovetenskapen - trots en på papperet ganska positiv inställning till vetenskap - är mycket mer utbredd i MP än i något annat parti.

Det visar sig bl.a. genom att man favoriserar biodynamiskt jordbruk och alternativ medicin, i synnerhet den antroposofiska Vidarkliniken. Denna politik är inspirerad av bisarra, antroposofiska "uppenbarelser från andevärlden"!
Till Jerkerts synpunkter kan fogas att MP på sin kongress i våras förordade att även en del verkningslösa läkemedel ska ingå i den alternativa och komplementra medicin som MP vill införliva med skolmedicinen. Att kräva att de också ska ha medicinsk effekt tyckte kongressen var "onödigt"! Detta har väckt oro bland människor som är beroende av sjukvård.

DN-kritik av MP.

Under sommaren har Dagens Nyheter uppmärksammat vetenskapsföraktet i MP i ett par artiklar. Ledarskribenten Jenny Jewert konstaterade bl.a. att MP sätter "andesyner före vetenskap", och hon utmålade maskrosen som "Villfarelsens symbol".

I en tredje ledare framhöll Jewert: "Vetenskap och religion bör inte ingå äktenskap". Hon påpekade att skolorna i USA nu allt oftare lär ut att en intelligent, underförstått gudomlig "designer" står bakom evolutionen, något som president Bush har uppmuntrat. "Med stöd från presidenten kan den antivetenskapliga rörelsern inte... längre betraktas som marginaliserad", fastslog Jewert. Det är ett nedslående tecken på denna rörelses styrka och bredd att både miljöpartiet och president Bush, som annars inte har så mycket gemensamt, ändå i vissa avseenden är delar av denna rörelse.

Att ett parti ger pseudovetenskapen en politisk plattform, som MP har gjort, och sanktionerar ockulta, ibland rentav stolliga idéer, har givetvis en negativ inverkan på hela samhällsklimatet. Det bidrar till att flytta fram "flummarnas" positioner, och det försvårar rationella och realistiska lösningar på samhällets problem. Självfallet tenderar det också att skymma MP:s mer vettiga programpunkter. MP tar på sig ett stort ansvar när det på detta sätt uppträder som allmänhetens förvillare.

Varför har ovederhäftiga åsikter så lätt att slå rot just i miljöpartiet, trots att de drar löje över partiet, och får det att framstå som oseriöst? Jerkert pekar på MP:s positiva inställning till allt som är alternativt. Han menar också att "en god portion vanlig okunnighet" spelar in. En tredje viktig faktor torde vara partiets förkärlek för det andliga. Eftersom materialismen är en drivkraft bakom miljöförstörelsen så tror man att andligheten alltid är en positiv motkraft till denna - oavsett hur den ser ut. Självfallet är detta en felsyn.

MP ambivalent till förtrycket i Islam

Det finns i Miljöpartiet också en dubbelhet i synen på det religiösa förtryck som härskar i islamistiska diktaturer. Å ena sidan är man medveten om att tyranni är förkastligt. Å andra sidan är islam en "alternativ" religion, som man omhuldar, och man är rädd för att framstå som islamofob, om man framför kritik.

Vad säger då Per Gahrton, som är talesman för miljöpartiet i islamfrågor? Jo: "Naturligtvis får man kritisera brott som begås av muslimer..." Men Miljöpartiet i Göteborg handlade ändå "klokt" när man på sitt årsmöte 2004 sa nej till att ta avstånd fråm "islamistisk terror, och från fördomar, förföljelser och barbariska lagar som förekommer i delar av islam". Ett sådant avståndstagande skulle nämligen ha varit "islamofobiskt"!

Med andra ord: Miljöpartiet tycker det är legitimt att kritisera ogärningar inom islam. Men man anser det också vara islamofobiskt!

Hänger ni med?

Lars Torstensson

Terrorismen skakar världen, med attacker som nu även har nått Europa. Motiven bakom terrordåden är ofta komplexa. Sådana handlingar kan ha sin grund i missförhållanden och politiskt förtryck.
Samtidigt kan man konstatera att allt fler terrorister världen över har en fanatisk tro på gudar och heliga skrifter, de känner ett starkt hat mot västerländsk "synd" och frihet och de har en brinnande önskan att bli martyrer.

Attentatsmännen i New York hade enligt tidningsuppgifter korancitat i fickorna. En passage ur Koranen som kan ha inspirerat dem är denna: "...dräp avgudadyrkarna varhelst ni finner dem! Grip dem, spärra in dem och lägg er i bakhåll för dem överallt!" (Ur sura 9:5)
Ändå anses det i vida kretsar politiskt inkorrekt att kritisera islam och Koranen. I vissa länder är det förenat med livsfara att göra det!

Bibeln är snarast värre än Koranen, när det gäller uppmaningar till hämnd och heligt krig. Och det är inte bara Gamla Testamentet som genljuder av mordiska utrop. I uppenbarelseboken skildras hur Människosonen utsänder krig, farsoter och andra plågor över jorden, och iscensätter hela mänsklighetens förintelse!

Trots detta hyllar kyrkorna de gudomliga våldsverkarna, och människorna manas att efterlikna dem. Att kritisera dem framställs ofta som hädelse!

Angrepp mot fred, demokrati och mänskliga rättigheter

Detta är givetvis skadligt för samhällsmoralen. Många religiösa trosföreställningar och texter hotar mänskliga rättigheter. De främjar förtryck och intolerans och underblåser krig och andra konflikter.

De fördelar som "helighetsstämpeln" för med sig leder också till att anspråken på helighet sprids. Inom new age finns en uppsjö av trosskrifter. Sådana kan som bekant också vara politiska, som Kommunistiska Manifestet och Mein Kampf visar. Hitler och Stalin ägnades en närmast religiös dyrkan. Kanske var det inte en tillfällighet att kommunismen och nazismen uppstod just i kristna länder.

I vårt land försvarar de flesta demokratin. Men samtidigt finns det en utbredd vördnad för religionen, och samfunden har en privilegierad ställning. Det gör att totalitära och inhumana idéer ofta frodas och tillåts dröja kvar i den religiösa sfären, även om åtminstone många kristna i praktiken har förkastat de mest barbariska påbuden, och mycket av den fundamentalistiska bibeltolkningen har trängts tillbaka.

Fortsatt hets

Fortfarande hetsar man mot homosexuella i kyrkorna. Det framgår av fallet Åke Green, som efter sin hatpredikan har blivit hjälte både bland extremkristna och nazister. Skolor agerar ibland som megafoner för religionen, och elever påtvingas religion, trots att det strider mot grundlagen, religionsfriheten och skolans strävan att bibringa eleverna kritiskt tänkande. Många är medlemmar i Svenska Kyrkan bara för att kyrkan tidigare har kunnat kolektivansluta dem, utan att de själva har velat det. Dessutom har vi ett groteskt överutbud av gudstjänster, andakter och andra religiösa program i radio och teve, och deras propaganda får sällan bemötas. Detta inskränker yttrandefriheten.

Därför är det viktigt att granska de heliga skrifterna, försvara sekularismen och motarbeta det religiösa förmynderiet.

Lars Torstensson