Sanningen om tron
av Richard Schoenig. Från Botulf-bladet nr 1-98.
Anmärkning, det engelska ordet Faith har återgivits
med ordet "TRO", medan Belief har blivit "tro".
|
INLEDNING Religionens inflytande på tro och beteende världen över är betydande och växer. I USA flyttar religionen med kraft fram sina positioner i det offentliga rummet i en mängd frågor rörande moral och socialt liv, såsom abort, födelsekontroll, sexualundervisning, skilsmässa, för- och utomäktenskapliga sexuella förbindelser, homosexualitet, eutanasi, undervisning i kreationism och kvinnans roller. Religiösa aspekter på dessa teman är tungt vägande för många människor eftersom de tar religionen på stort allvar, och därför att de är helt säkra på att korrekta moraliska och samhälleliga åsikter bara kan härröra från en religiös källa. Resultatet blir att de troende ofta är misstänksamma och stundom fientliga gentemot icke-troende. Ta till exempel, att ett antal delstater, inklusive min egen stat Texas har klausuler i sina författningar som hindrar dem som inte erkänner existensen av ett Högsta Väsen från att inneha ett offentligt uppdrag. Tankegången här är, föreställer jag mig, att om sann moral härleds från religion, då är det osannolikt att icke-troende kan ha korrekta moraliska värden som norm för sitt beteende. Följaktligen är de mer benägna att uppföra sig omoraliskt och tenderar att bli en fara för samhället. Mot denna bakgrund borde det inte ha kommit som en överraskning när företrädaren för "American Atheist Press" Robert Sherman år 1988 frågade presidentkandidaten George Bush om han erkände att amerikanska ateister är lika goda medborgare och patrioter som de troende och Bush svarade att han inte ansåg att ateister borde betraktas som medborgare och inte heller att de borde betraktas som patrioter. I denna artikel skall jag framhålla att TRO, dvs. tro utan tillräckliga bevis är den yttersta grunden för många religiösa uttalanden i läro-, moral- och samhällsfrågor. Jag hävdar vidare att TROn inte fått den kritiska uppmärksamhet som den förtjänar med tanke på det inflytande den har på bildandet av människors tro och uppförande. Med syftet att rätta till dessa brister skall den här artikeln undersöka TROns natur och hävda att det finns allvarliga problem förknippade med anspråken att den kan legitimera trosföreställningar och uppförande. |
|
RELIGIÖS TRO Som ovan har sagts definieras "TRO" i det här sammanhanget som "tro utan tillräcklig grund". För kristendomen är TRO det pris man betalar för att komma till himlen. Genom att ha TRO manifesterar kristna att de älskar Gud och är lojala mot honom och att de är värda att ta emot den eviga frälsningens gåva. TROns betydelse framhävs om och om igen i de bibliska berättelserna om sådana notabiliteter som Abraham, Noa och Job i Gamla Testamentet och om vissa nytestamentliga figurer som aposteln Thomas. Johannesevangeliet meddelar att Jesus efter sin uppståndelse uppenbarade sig för flertalet apostlar under Thomas frånvaro. När de andra talade om för Thomas att Jesus hade visat sig för dem var han skeptisk, eftersom han inte hade något påtagligt bevis för detta märkvärdiga påstående. Då uppenbarade Jesus sig igen för apostlarna med Thomas närvarande, varvid han med beviset "för handen" (bokstavligen!) kom till tro. Jesus började då förebrå Thomas hans brist på tro och som kontrast berömma de många som tror endast med hjälp av TRO, dvs. utan att ha tillräcklig grund för sin tro. Sensmoralen i denna berättelse är klar: i religiösa frågor är tro baserad på TRO viktigare, nödvändigare och mera värdefull i Guds ögon än tro baserad på bevis och förnuftiga resonemang. TROns primat som grund för viktiga trosföreställningar är ett standardtema i kristen dogmhistoria. Paulus, den tidiga kristendomens organisatoriska geni, resonerar så här: "Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna". (1 Kor. 1: 22 - 25)
Ett och ett halvt sekel senare upprepade Tertullianus av Antiokia (år 160 - 220) den anti- rationalistiska tankegången om TROns prioritet när han på tal om Jesu död och uppståndelse sade: "Jag tror eftersom det är orimligt; det är säkert därför att det är omöjligt". Samma glorifiering av TRO och misstänksamhet mot förnuftet återkommer 1300 år senare hos den store protestantiske reformatorn Martin Luther när han påstod följande: "Om alla klyftiga människor på hela jorden slog sin vishet tillsammans i en hög så skulle de ändå inte kunna tänka ut en stege med vars hjälp man kommer till himlen…". Den som vill syssla med den kristna TROns läror skall inte forska, spekulera och fråga hur det går ihop med förnuftet utan i stället helt enkelt avgöra huruvida Kristus sade det. "Om Kristus sade det då bör man hålla fast vid det oavsett om det stämmer med förnuftet eller ej och oavsett hur det låter". (Martin Luther: Tionde predikan över Joh. 6) Denna situation förblir på det hela taget oförändrad. TRO fortsätter att vara de troendes yttersta grund för övertygelser med religiös anknytning. I konservativa kristna kretsar framhävs detta tämligen aggressivt på dekaler av typen: "Kristus sade det, jag tror det; saken är avgjord!" Det måste dock medges att kristna stundom argumenterar för sina ståndpunkter med hjälp av icke-TRO-grundad övertygelse men också här driver den oemotsägliga TROn förnuftet bort. Detta kan i bästa fall bara ge kompletterande stöd för sanningar som TROn redan har uppenbarat. Till exempel: vi kan ställa frågan varför flertalet kristna fortsätter att tro att homosexuell aktivitet är fel även sedan alla icke-religiösa invändningar mot den har viftats bort. Svar: Bibeln, som anses ofelbar på TROs-grunder, kallar det för en styggelse. Varför bortser många katoliker från de sunda argumenten som talar för vissa former av eutanasi? Svar: Påven, av katolikerna betraktad som Kristi ställföreträdare på jorden har påstått att Gud ogillar dylika förehavanden. Hur har befängda rasistiska ideér hos vissa kristna kunnat etablera sig? Svar: TROs-motiverad personlig religiös uppenbarelse övertygar sådana individer att ex. "arier", boer, britter eller något annat är Guds nya utvalda folk. TRO är ett mäktigt retoriskt trumfkort som spelas ut listigt, ofta utan påföljder på det personliga eller det offentliga området av religionens förespråkare. |
|
FÖRNUFT Förnuft kan definieras som den aktivitet som kräver att man bara skall tro på sådant som det finns tillräckliga skäl att tro på. Uttrycket "tillräckliga skäl" måste naturligtvis preciseras. Logiken, en del av filosofin, har utvecklat regler och procedurer för att fastställa vad som utgör och vad som inte utgör sådana skäl. Uttrycket "tillräckliga skäl" är inte hopplöst vagt eller subjektivt. Logiken har för det mesta givit det en klar och användbar definition. Förnuftets betydelse i mänskliga göromål behöver man inte utreda särskilt utförligt. Det är tack vare det som vår i övrigt rent fysiskt ganska obetydliga art har överlevt. Vad mera är: förnuftet bekräftar moralens, vetenskapens, uppfostrans, språkets och statens civiliserande aktivitet. Kort sagt: förnuftet är oumbärligt för vår överlevnad och för vårt välstånd. |
|
Problem förknippade med TRO Denis Diderot, fransk filosof på 1700-talet, sammanfattade TROns problem så här: "Om förnuftet var en gåva till oss från Himlen och det samma gäller för TROn, då har Himlen gett oss två oförenliga och varandra motsägande gåvor". Förnuftet kräver att man alltid håller sig till sådana föreställningar som det finns tillräckliga skäl att tro på; och bara till sådana, medan TROn säger att man inte alltid bör göra det utan att man snarare bör omfatta sådana, nämligen religiösa föreställningar, i avsaknad av tillräckliga skäl. Oförenligheten mellan dessa båda direktiv skapar en del allvarliga spänningar för religionens anhängare. Till exempel: renläriga romerska katoliker måste acceptera fördömandet av födelsekontroll för sin TROs skull, även om förnuftet upplyser dem om att preventivmedel inte gör någon skada, att de kan höja både kvinnors och mäns fysiska och emotionella välbefinnande, att de kan underlätta bildandet av familjer som tar hand om sina medlemmar och kan ha en positiv effekt i en värld med krympande materiella tillgångar. Likaså måste fundamentalister på grund av sin TRO acceptera att jorden har en ganska kort historia (några tusen i stället för några miljarder år) att ingen nämnvärd biologisk utveckling ägt rum och att en världsomfattande översvämning ägt rum i historisk tid vilken drabbade hela planeten inklusive de högsta bergstopparna. Ja, åtminstone den välutbildade fundamentalisten måste känna till den veritabla storm av vetenskapliga bevis som visar att dylika föreställningar är helt omotiverade. Ibland kan motsättningen vara en fråga om liv eller död som när föräldrar tillhörande Christian Science avvisar gängse medicinsk behandling för sina allvarligt sjuka barn till förmån för helbrägdagörelse genom TROn. Nu kanske någon troende ställer följande fråga: Varför måste man alltid vara förnuftig? Den icke-troende kan svara att frågan besvarar sig själv eftersom den förutsätter användning av förnuftet för att fastställa 1) om något av svaren på frågan är korrekt eller inte och för att fastställa 2) när det är korrekt att vara förnuftigt och när det inte är det. Den troende kunde kanske kontra med att förnuftet inte behövs för vara sig (1) eller (2) dvs. att TROn kunde vara den passande mekanismen för att fatta ett avgörande. Lösningen på denna konflikt ligger i om TROn kan tillåtas som alternativ till förnuftet när det gäller att skaffa kunskap. Det är den frågan vi nu skall ägna oss åt. 2. TRO är inte en väg till kunskap Flertalet religiösa inklusive medeltidsfilosofen Thomas av Aquino förnekar att det råder någon allvarlig konflikt mellan TRO och förnuft eftersom de håller sig till något som kallas "den dubbla vägen" till kunskap. Dvs. de hävdar att förnuft och TRO båda härrör från Gud. Såsom sådana är de två olika men förenliga och lika giltiga vägar till förstående. Den icke-troendes svar Det mest påtagliga problemet med den troendes dubbla-väg-försvar av TROn är att det inte finns någonting som tyder på att TRO leder till någon kunskap överhuvudtaget. Att säga att vi kan veta att X är sant genom TROn är detsamma som att säga att fastän vi saknar tillräckliga skäl att tro X, så kan vi ändå veta att X är sant bara genom att tro att det är sant. Detta "tron gör det så"- metod att fastställa vad som är vetande går tvärtemot både vår personliga och hela vår arts erfarenhet av hur kunskap om världen har kommit till. Till exempel: vi kan inte veta om vår diabetes har blivit botad genom att konsultera vår TRO. Ett sätt att se detta mer tydligt är att ersätta ordet "TRO" i meningarna med dess korrekta definition "tro utan tillräckliga skäl". Om man gör så kommer ett hävdande av att: "min TRO förvissar mig om att Gud har ett syfte med att låta 40.000 barn dö av orsaker som idag skulle kunna förebyggas" att ersättas med: "Min tro utan tillräckliga skäl förvissar mig om att Gud har ett syfte med att låta 40.000 barn dö av orsaker som idag skulle kunna förebyggas". Den senare formuleringen skulle klarare uppvisa att kejsaren är naken, dvs. hur epistemologiskt tom hänvisningen till TROn som kunskapskälla är. Man kan inte motivera TROn som en alternativ kunskapsväg medelst rationella metoder, eftersom man ju då förstör tron. Inte heller kan man motivera TROns effektivitet genom att hänvisa till TROn eftersom detta skulle vara att förutsätta det som skulle bevisas. Slutsatsen blir att det inte går att påvisa att TROn är någon väg till kunskap. 3. TROn kan inte avgöra... vilka av dess konkurrerande påståenden som är sanna. Kristna kan t.ex. inte objektivt påvisa att muslimer eller judar har fel när de senare utifrån sin TRO bestrider att Gud är treenig. TROns inneboende oförmåga att objektivt lösa sådana här konflikter plus det faktum att dessa konflikter är så talrika är en allvarlig brist hos en aktivitet som vill generera kunskap. Å andra sidan, om det föreligger oenighet om låt oss säga vilken av två kritbitar som är tyngst så ger oss förnuftet en objektiv metod för att fälla ett avgörande genom att t.ex. placera dem på en våg. Eller om förnuftet vid ett visst tillfälle inte kan avgöra vilken åsikt som är korrekt eftersom det saknas tillräckliga bevis så kräver förnuftet av oss att vi uppskjuter vårt avgörande tills bevis framkommit. De som diskuterar riktigheten i olika TROs-ståndpunkter som strider mot varandra förblir omedgörliga ifråga om sin egen uppfattning eftersom det saknas bevis för den. Denna dogmatism kan skapa farliga spänningar vilka ofta får sin utlösning i våldsamma gräl av den typ vi idag finner på platser som Bosnien, Nordirland, Mellanöstern, Indien, Filippinerna, Sri Lanka, Sudan, Armenien och Azerbadjan. 4. TROn kan inte motiveras... med hjälp av övertygelsens styrka.En del troende hävdar att TROs-påståenden har tillräckliga skäl, men då i termer av inre övertygelse snarare än yttre bevis. Till exempel: kan en kristen påstå att han vet att Jesus är gudomlig på basis av den inre subjektiva känsla av säkerhet som han har rörande Jesu gudomliga natur när han ber, läser bibeln eller vittnar inför andra etc. Den säkerhet man associerar med TROs-övertygelser liknar den säkerhet man får rörande sin egen förälskelse i någon annan genom att helt enkelt konsultera sina egna inre känslor. Den icke-troendes svar Till att börja med: det är en bristfällig analogi att jämföra den kunskap man får genom introspektion om sin egen förälskelse å ena sidan och att genom introspektion veta att ett TROs-påstående är sant. Att konsultera de egna känslorna för att avgöra något som gäller de känslorna är helt i sin ordning. Ja, det är just där förnuftet råder oss att leta efter tillräckliga bevis rörande en sådan sak som förälskelse. Däremot är det inte korrekt att konsultera de egna känslorna för att få tillräckliga bevis för sanningen om något utanför oss själva, såsom t.ex. om Gud existerar eller om användning av preventivmedel sänder en person som dör utan att ångra detta till helvetet. Vidare finns inga som helst skäl att tro att övertygelsens styrka har något rimligt samband med sanningen av det som tros. Att bara tro någonting om världen runt omkring oss starkt eller t.o.m. passionerat är ingen indikation på att det som tros är sant. Många patienter i psykvården vittnar ganska högljutt därom. Summan av det hela är, trots de troendes hävdande av motsatsen, att TROn inte kan tvinga naturen att ratificera TROs-anspråk hur djupt de än sitter. Naturen har vissa objektiva drag som förnuftet (och inte TROn) hittills mycket bättre har lyckats avslöja för oss. Bortser vi därifrån så lösgör vi oss från verkligheten, stundom på ett farligt sätt. 5. TROn finns inte hos envar De troende anklagar ofta TROns kritiker för att bortse från det faktum att praktiskt taget alla har TRO på någonting, antingen på att deras make är trovärdig eller att kvällståget kommer kl. 17.53 eller på sitt eget värde. Troende hävdar också att TROs-kritiker gör fel när de inte går med på att även vetenskapsmän tror på många saker som de inte har sett eller inte kan se såsom elektricitet eller det faktum att meteorer har gett upphov till kratrar på månen. Alltså tycker de troende det är orättvist att utsätta just TROs-påståenden för speciell kritik. Den icke-troendes svar Det finns två uppenbara tvetydigheter i detta försök till försvar för tron. Det första gäller ordet "TRO" själv. Vid sidan av dess användning i religiösa sammanhang i betydelse tro utan tillräckliga skäl används "TRO" också ofta för att beteckna en känsla av förtroende, men förtroende som baseras på goda skäl. Man kan säga: "jag tror på att 12.53-tåget kommer i tid". Men här talar vi om den tro vilken till skillnad från religiösa TROs-påståenden har stöd av tidigare erfarenhet, i detta fall genom att just detta tåg hittills har kommit punktligt på rätt tid. Vi kan beteckna detta som "tro med skäl" till skillnad från "TRO utan skäl" som är typisk för religiösa påståenden. Var och en kan rimligen ha tro med goda skäl på alla möjliga ting. Men detta att alla godtar tro med skäl innebär inte att alla går med på eller bör gå med på TRO utan skäl som någon kunskapsgenerator. Den andra tvetydigheten ligger i ordet "se" eller någon annan term med liknande innebörd. De troende märker inte att ord som "se" inte alltid används i sin bokstavliga betydelse. Att säga att vetenskapsmän aldrig "ser" elektriciteten och att deras tro på den är baserad på TRO är att missa poängen. Vetenskapsmän har i själva verket god indirekt empirisk bevisning som stöder existensen av t.ex. elektricitet, delvis i form av många framgångsrika förutsägelser, som inkluderar precisa direkt observerade avläsningar av instrument som i annat fall skulle vara oförutsägbara och oförklarliga. Dessa exakta förklarliga förutsägelser gör tron på "osedda" vetenskapliga variabler såsom elektricitet till en fråga om förnuft och inte om TRO. |
Slutsatser I början av denna artikel omnämnde jag religionens stora och växande inflytande i viktiga frågor som gäller både individen och samhället såsom aborter, födelsekontroll, homosexualitet, sexualundervisning och så vidare. Jag nämnde att religionens eget försvar för sin inblandning i dessa frågor är att TROn är en legitim källa till kunskap, i all synnerhet när det gäller moralen. Emellertid har jag erfarit att även bland collegestudenter som identifierar sig som kristna eller judar (vilka båda normalt kommer utrustade med en förment objektivt korrekt moralisk kod) är moralisk skepticism dvs. åsikten att det inte finns några bevisbara korrekta moraliska regler, mycket utbredd. En tänkbar förklaring för denna besynnerliga paradox är att de teistiska studenterna är medvetna om att religiösa moraliska ställningstaganden ytterst härrör från TROn och att de därför inte har någon objektivt giltig grund. Utifrån dessa premisser är det inte svårt för dem att dra den ganska närliggande slutsatsen att religiösa moraliska ståndpunkter inte är objektiva; och ur detta härrör studenternas moraliska skepticism -- ytterligare ett exempel på icke förutsedda konsekvenser. Observera att resonemanget hittills inte nödvändigtvis utesluter att några av de moraliska eller sociala ställningstaganden som härrör av TROn skulle kunna motiveras objektivt med icke TROs-resonemang. Mina iakttagelser pekar åt det hållet att studenternas skepticism är så ingrodd att den utesluter den möjligheten för dem. Jag tror att TROns subjektivitet har förgiftat möjligheten av en objektiv etik för många religiöst troende. Med andra ord: TROs-baserad religion som presenterar sig själv som den sista bastionen för moralisk objektivitet är, som framgår av denna artikel, i själva verket allt annat än just detta. Den kan ironiskt nog vara det verktyg som underminerar hela idén om en objektiv moral. Ja, den kan t.o.m. underminera idén om att religionen är objektiv sann, vilket uttrycks i påståenden som "alla religioner är till sist samma sak" eller "det spelar ingen roll vilken religion du följer, bara du tror på någonting". |
att TROn har följande allvarliga brister:
| 1. den säger emot förnuftet, 2. den är inte en väg till kunskap, 3. den kan inte objektivt avgöra vilka av dess motsägande påståenden som är sanna, 4. den kan inte berättigas på grundval av styrkan hos den inre övertygelsen, 5. den föreligger inte hos alla. |